Karin 10 månader

Vår lilla Karin är nu en stor tjej på 10 månader som obehindrat promenerar omkring i lägenheten. Hon är imponerande stark och kånkar gärna på tunga saker och flyttar möbler.  Favoritprylen är just nu ett piano med en massa olika slags komp. Särskilt kul är att trycka på "demo all", och få ett potpurri av diverse blippiga låtar. Då dansar (läs: gungar och vickar på kroppen) K glatt i takt med musiken.

I förrgår var det dags för kontroll på BVC. Eftersom det var Lucia klädde jag ut båda barnen till urgulliga pepparkakor. Sköterskan och doktorn var mäkta imponerade av att en 10-månaders kunde gå så stadigt. Kontrollpunkterna, som bland annat bestod i att plocka saker med pincettgrepp och slå två klossar mot varandra klarade hon så klart galant.

På bilden ses K äta snö. Det är ju sådant man också måste testa. Storebror E har även han tagit flertalet tuggor av den vita nymodigheten. Förra vintern, när han sist hade chansen, smälte den ju bort så fort. I år ligger den kvar, så pulkan används flitigt. Edor drar gärna sin lillasyster i pulkan. Hon uppskattar det oftast, men inte när han kör igenom buskage.

Mycket händer, och tänder

Efter att båda barnen haft vattkoppor efter varandra i totalt tre veckor, har vi nu tagit oss igenom ytterligare en sjukdomsvecka. Den här gången drabbades Edor av feber och ont i magen, och Karin har sovit riktigt dåligt och ofta vaknat och varit ledsen. Till råga på allt åkte David till Norge i tre dagar, så jag fick hantera det värsta själv. Riktigt jobbigt var det när jag gick mellan två ledsna barn en hel natt och inte fick ihop mer än två-tre timmars sömn. Men söta och rara var de ändå, se bara på bilden ovan.

För några dagar sedan sade Edor att Karin minsann hade fått två tänder i nederkäken, för det hade han sett. Jag fick dock inte lov att varken titta eller känna i hennes mun förrän igår. Mycket riktigt, där satt inte bara två, utan tre små vassa gaddar. Två där nere och en där uppe. Äntligen, utropar alla i familjen, för dessa tänder har vi väntat på länge.

Promenerandet har lossnat riktigt för Karin den här veckan. Hon har varit lite försiktig under en period, som om hon insett att hon faktiskt inte kunnat gå på riktigt och blivit lite rädd för att trilla. Men nu spatserar hon morskt över golvet utan att ramla särskilt ofta.

Idag var hela familjen på familjejympa på Friskis & Svettis. I alla fall halva passet, sedan var Edor uttråkad och Karin uttröttad. Karin var väldigt entusiastisk till jympan, och dansade, gick och "sprang" med händerna i mina. Edor var mindre entusiastisk och tillbringade för andra veckan i rad en stor del av tiden liggandes på golvet. Han är väl inte riktigt frisk än, stackarn.

K snackar

 

Vår lilla brud har börjat säga små ord. Det första ordet var Hej (uttalat hääääi) för ungefär en månad sedan.  Det följdes ganska snart av tittut, som i början lät tättä, och nu låter tettuu. Sedan någon vecka tillbaka kan hon säga titta och tack tack (tata), och bara de senaste dagarna har hon tydligt sagt mamma, pappa och lampa (låter ungefär som abba) direkt riktat till just de företeelserna. Första gången hon utan tvekan kallade mig mamma var när hon för ett par dagar sedan vaknade sent på kvällen och var ledsen. Pappa David försökte trösta henne, men lilla K vrålade högre och högre maaamaaa tills jag kände mig nödgat att gå dit. När jag tog henne i min famn bytte hon tonläge och sade, fortfarande upprörd men med mildare stämma, maaamaaa till mig. Det var det vackraste jag någonsin hört.

K går! Lite, i alla fall.

Igår tog den tuffa K ett steg! Det finns på film, men tyvärr lyckas jag inte publicera filmer på den här bloggen. Idag dubblerade hon bravuren och tog två steg! Kanske blir det hela tre steg imorgon, och då kan man väl kalla det för att gå? Jag har ju tidigare gissat att hon skulle gå när hon var 8 månader och 3 veckor. Idag är hon exakt 8 månader och två veckor, så gissningen kan nog stämma.

För övrigt har vi vattkoppor i huset. De flesta på Edors förskola har drabbats, och nu även han. Stackarn är alldeles prickig, trött, stundom febrig och nu på kvällen började kopporna att klia lite. Vi behandlar med kylbalsam, som lindrar. Vi hoppas att lilla K ska komma lindrigt undan. Hon har lite feber nu, men ännu inga utslag.

K kan stå!

Nu kan lilla K stå! I alla fall i några sekunder., och när hon själv inte är riktigt medveten om det. Igår på öppna förskolan var hon vid två tillfällen så koncentrerad på en leksak som hon höll i ena handen, att hon släppte greppet om den okända pappan hon höll i den andra, och stod helt stilla utan stöd i minst fem sekunder Jag blev väldigt imponerad och ropade åt Edor att titta. Han var nog inte lika impad, men tittade pliktskyldigt och nickade. 

På bilden är K lite svullen om både näsan och läppen. Hon vaknade i smyg och  bestämde sig för att klättra ur sängen helt utan hjälp. Ingen bra idé, för hon föll illa på ansiktet.

K står och faller.

Idag blev det dags för K att ikläs Edors gamla inomhushjälm. Hon drar sig upp till stående med blixtens hastighet och förvånansvärd smidighet, klarar fint att stå en stund med bara en hand som stöd, men saknar balans och omdöme nog att inse att hon ännu inte kan släppa båda händerna, vilket resulterat i ett fall på bakhuvudet och många tårar. Jag minns tydligt när Edor var i samma utvecklingsfas, och hur han gav mig otaliga hjärtsnörp med att ställa sig upp vingligt överallt och sedan falla platt. Så nu är hjälmen obligatorisk. Tyvärr vet K redan hur man tar av den, men ibland glömmer hon bort den och låter den sitta på en stund. Önskar hon kunde tycka den var frän att ha på, precis som Edor tycker om den "motorcykelhjälm" han har när han cyklar på bakgården. Hon härmar ju honom när det gäller mycket annat, som t ex skrikljud, köra med bilar på golvet och blåsa i den för vuxenöron vedervärdigt ljudande pumpslangen som dräller runt här hemma, för att nämna några exempel.

Säkert kan jag sälja bebishjälmen på Blocket så snart K har blivit mer stabil. Jag verkar kunna sälja  vad som helst på Blocket, i alla fall om det är småbarnsrelaterat. I fredags sålde jag en bebisvåg, ett babygym och en ful babysitter. Igår sålde jag en gåstol och idag en halvtaskig bärsele. Kaaaching!

När ska vi gissa på att Lilla K tar sina första steg, då? Edor var 9,5 månader gammal. Jag tror inte att K nöjer sig med att ta sig fram krypande så länge, utan gissar på 8 månader och 3 veckor. Några andra bud?

Det ryktas...

att Lilla K har krupit fyra till fem steg idag! Jag har inte sett det med egna ögon, men jag får väl tro på det. Även om K:s far har en tendens att uppförstora sina barns bedrifter.

7 månader

 

Idag blir vår fina Lilla K sju månader gammal. Stark och rörlig har hon blivit. Vi hade trott att hon skulle lära sig krypa idag, eftersom hon övat väldigt intensivt på det. Och visst, två krypsteg följt av ett litet skutt som blir ett magplask framåt kan hon ta, men det räknas väl inte riktigt som äkta kryp. Kanske kommer hon skippa det där med att krypa, och i stället resa sig upp och gå snart. Viljan finns onekligen där. I förrgår ställde hon sig upp mot en leksakslåda, släppte taget om den och drattade bakåt på ändan. Hon vill gärna hålla våra händer, dra sig upp till stående och öva på att promenera. Ofta är det svårt att sätta ned henne på golvet, för benen är spikraka, spjärnar emot och bara ska stå upp. Det blir väl för mig att leta rätt på Edors gamla störtkruka snart.

Glada barn på hemmaplan

Efter några veckor på resande fot genom Sverige är vi tillbaka i Malmö (en sammanfattning av semestern kommer förhoppningsvis lite senare här på bloggen). Semestern har varit rolig och trevlig, men det är skönt att få återgå till gamla rutiner, sin egen säng och sitt eget kylskåp. David och jag pratade precis om hur man uppskattar en ordnad, inrutad tillvaro när man har två små knasbollar att ta hand om. Barnen tycks också vara glada att vara tillbaka. De återupptäcker sina leksaker för fullt. Karin är så mycket större än för en månad sedan, och leker på ett helt annat sätt. Hon kan hänga med storebrorsan i hans rum och rota runt i guldgruvan som är hans leksakslåda.  

Som för att kickstarta vardagen hade vi en tid inbokad hos BVC. Lilla K skulle sexmånaderskontrolleras av en läkare. Han hade inget att anmärka på. Det konstaterades vid ett flertal tillfällen att hon var mycket stark, och det var ju ingen nyhet direkt. Färdigheten "dra sig upp till sittande" hade hon till exempel inga problem med eftersom hon suttit stadigt på egen hand länge nu. K är en stor brud på 9,64 kg  som växer så det knakar. Nu vaknar hon precis och gapar på mig om att hon vill ha mat igen. Bäst att lyda.

Sover räv?

Karin somnade sittande i vagnen igår, men vaknade av klicket från kameran. Gullig och glad!

K käkar på

Vi försöker få K att lära sig äta mat. Det går ganska bra, men hon får inte i sig så mycket ännu. Ett par teskedar eller så, bara. Att svälja maten tycks K inte helt självklart, utan en del åker ut igen medan hon smakar och smaskar på den. Men gott tycker hon att det är, och hon är fantastiskt duktig på att använda skeden. Det är knappt så att hon låter oss mata henne, utan hon vill göra det själv. En självständig dam är hon, vår lilla Karin.

Idag fick hon grötris kokt med kokosolja och mixat med broccoli, citron, vitlök och palsternacka. Självklart ekologiska ingredienser. Mums filibabba!

Dadada

Igår hittade tjejen flera nya ljud och konsonanter. Så nu snackar Lilla K på ett för henne nytt sätt. Det är mycket dadada och buäbuä.

Kolla in tjejen!

Hon sitter ju! Vingligt och ostadigt, men ändock. Hon blir snabbt starkare. Bilderna togs efter lunch, men redan senare på eftermiddagen satt hon stadigare och längre stunder innan hon tippade åt något håll. Vilken duktig tjej vi har. Hon har dessutom blivit mer rörlig. Nu kan man lägga henne mitt på mattan, och en stund senare hitta henne utanför mattan, vänd i en helt annan riktning. Hon rullar och sprattlar så att hon förflyttar sig, men sannolikt kan hon inte medvetet styra åt något håll. Det är snarare turen som tar henne åt ett visst håll.

Hungrig som aldrig förr är hon, så hon måste genomgå någon utvecklings- och tillväxtfas. Hon äter med max två timmars mellanrum, dygnet runt. Imorgon är det jag som struntar i bvc:s rekommendationer om tramsiga små "smaksensationer" och går och köper ett gäng ekologiska grönsaker att göra puré av. Det är dags att hon börjar lära sig äta något annat än bröstmjölk. Annars kommer jag inte kunna stå upprätt länge till.

5 månader

Lilla K har blivit en stor tjej på 5 månader. Redan tycker vi oss se hur personlighetsdrag utkristalliserar sig. Hon är glad och snäll och bestämd. Ingen liten mes som låter sig trampas på, utan en tuff men trevlig och mycket social tjej. På femmånaderskontrollen fick hon två sprutor i benen. Det tyckte hon var jobbigt och blev lite ledsen av, så det behövdes några extra kramar efteråt. Hon följer sina kurvor precis som hon ska, och vägde 8600 g och mätte 67,3 cm.

Vi har rara Kal och Fifi Ström på besök. Jag och Lilla K åkte till Louisiana med dem idag. Det var en mycket trevlig tur. Alltid roligt att titta på konst. K tycker lika mycket om Kal och Fifi som vi i resten av familjen gör. Särskilt mycket tycker hon om Kal. Han har mörkt skägg, så samma sekund hon såg honom föll hon som en fura, började prata gulligt med honom och ville bli buren. Tror det gjorde att han att han föll lika snabbt. På Flickr har jag lagt upp en bild på dem tillsammans.

Sittvagn

Lilla K växer så det knakar och får inte riktigt plats i vagnens liggdel längre. Det, i kombination med att hon den senaste tiden gallskrikit så fort vi satt henne i vagnen gjorde att vi idag plockade upp sittdelen från källarförrådet. Först funkade det inte alls, och hon gallskrek som vanligt och ville bara bli buren i selen. Men efter lite lunch och blöjbyte så blev hon nöjd och glad, som bilden visar. Skönt! Hoppas att detta kan bespara mammas svank och rygg lite, för det blir tungt med bärselen efter ett tag. Vi lunchade allihop på Slottsträdgårdens proppfulla café. Sedan stannade vi på en närliggande, lummig och fin lekplats under träden, som jag måste säga var nästintill perfekt. Trots att det var 25 grader varmt och mitt på dagen var det skuggigt, och Edor hade jätteroligt.

Imorgon är det dags för 5-månaderskontroll, och om jag inte minns fel innebär det en spruta i benet för Lilla K. Hoppas att hon inte får några biverkningar i form av feber, för på onsdag ska hon och jag åka till Danmark för att titta på konst på Louisiana med nygifta Kal och Fifi Ström. Det ser jag fram emot.

Besök av morfar Robert

  

 

Vi har morfar på besök, vilket både Lilla K och Stora E tycker är toppen. Och jag också, så klart. Skönt att ha ytterligare en vuxen hemma på dagtid, för syskonen Jonsson Hansson vet hur man håller omgivningen sysselsatt. Med morfar på plats hinner jag t ex laga mat nästan utan barnrelaterade avbrott.

Lilla K roar oss till tusen med pruttljud och bubbelblås. Att blixtsnabbt sno våra glasögon så fort hon får chansen är ett annat av hennes trick. Hon tycker det är jättekul att sitta med vid matbordet, och blir väldigt uppspelt när hon får en sked med yttepyttelite mat på. Fast mest uppspelt blir hon fortfarande av Edors spexande.

Folkets Park

I förmiddags tog vi en tur till Folkets Park. Lilla snörvliga K sov sig igenom turen, vilket hon nog behövde. Vi gick till mini-zoo, men Edor var mest intresserad av den lilla lekplatsen som finns där. Det enda djuret han såg åt var gunghästen av trä och en spindel. På bilden skrattar han mot en nyfunnen jämnårig kompis som hette Helena. När Helena skulle gå hem fick jag äntligen se levande djur. E tyckte att marsvinen var roligast och ropade åt dem att komma ut ur sina små marsvinshus.

Lilla K, musikgeniet

Alla bara sover och sover.

Igår var jag själv med båda barnen hela dagen, för David skulle på jobbfest efter jobbet. På förmiddagen gick vi till Pildammsparken och Spindellekplatsen, där vi träffade Edors kompis David med familj, samt öppna förskoletanterna. Killarna hade jätteroligt, och sprang fram och tillbaka över "tallriken" mitt i parken, där förskoletanterna gräddade krabbelurer på stormkök. Krabbelurer är ett mellanting av amerikansk pannkaka och sockerkaka, som lätt blir vidbrända. Säkert något skånskt påfund. Sedan gick vi hem och lunchade, läste, lekte med lera, städade bort lera, gick ut på baksidan, blåste såpbubblor, handlade, lagade middag, tömde ut alla leksaker på golvet, vräkte ner alla kuddar ur soffan m.m. Jag kände mig helt slutkörd vid middagsdags, och tydligen var jag inte den enda. Båda barnen somnade nämligen i soffan kl 18.15. Förstår inte hur det går till, men det händer varje gång jag är ensam med barnen. Blir de kanske vanligtvis uppiggade av att David kommer hem vid fem-halvsextiden?

Idag sov båda kvart i sju. Så även min käre make David, som kom hem kl 04.40 i morse, just efter att jag matat och bytt på K. Jag har försökt väcka honom flera gånger utan framgång. Varje gång har han bedyrat att han inte har gått och lagt sig på riktigt, utan att han ska gå upp nu. En gång gick han faktiskt upp, men bara för att förflytta sig från Edors säng till vår. Lika bra är väl det, för han har tappat rösten efter gårdagens karaokesjungande och är således svår att konversera. 

Annars har det varit en trevlig och solig dag, med en visit av Elias och hans föräldrar på förmiddagen, samt en tur på stan och mellanmål på Edors favvoställe Mormors Bageri på eftermiddagen. Karin har fått slicka på en sked med "smaksensationer". Först doppade jag den i böngryta, och sedan i avokado. Båda smakerna verkade hon gilla, och hon har snabbt lärt sig att bemästra skeden. Nu ska jag göra något fränt och speciellt och roligt i min spontana ensamhet. Kolla på tv?

Ännu en bild på raggarbruden

Hon är ju så söt!

Raggarbrud

Karin gillar inte att ligga ner i vagnen längre, och inte heller att sitta bakåtlutad. Hon ska sitta framåtlutad med armen utanför kanten på vagnen, så att hon kan se så bra som möjligt. Hon är inte helt olik en liten raggare, som nonchalant vilar på armen genom en nedvevad bilruta och spanar på folk. 

Häromdagen var vi på fyramånaderskontroll. Lilla K väger 7980 g och är 65,8 cm låg. Tror jag. Jag glömde ta med mig boken som Katarina vanligtvis skriver tillväxtuppgifterna i, så nu har jag inget som backar upp mitt minne. För övrigt är det nu ok att börja ge K "smaksensationer", som innebär att man doppar sitt finger i mat och låter bebisen smaka pyttelite. På Edors tid fick man ge "smakportioner"vid 4 månaders ålder,  vilket är teskedsstora portioner. Nu för tiden säger forskningen att man inte ska börja med smakportionerna förrän vid 6 månaders ålder. K verkar klara sig så br på enbart bröstmjölk, att vi inte känner någon brådska med att introducera mat. Hon har fått slicka på en sked som jag hade ätit rotmos med, och så har hon fått smaka en millimeter eller två av en avokado. Verkade dock inte innebära några större sensationer för henne.

E och K

Det är fantastiskt att se vilket utbyte Edor och Karin har av varandra, trots att lilltjejen bara är fyra månader. Oftast är det storebror som initierar leken, men det är inte ovanligt att Karin drar igång aktiviteterna genom att vifta och ropa åt Edors håll. Edor pratar, gosar, sjunger, spexar, hoppar och kör med leksaker framför Karin. Hon tjuter av skratt åt det mesta han gör, vilket får storebrorsan att spexa ännu mer. De tycker om varandra, de där två syskonen Jonsson Hansson.

Karin har de senaste dagarna kommit på hur man pussas. Pussas gör man med öppen mun och tungspetsen ute. Har man tur får man en innerlig kram av hennes små armar samtidigt. Igår var vi på öppna förskolan med Edors dagiskompis David och hans lillasyster Emma, 10 månader. Karin tycker att Emma är jättefrän, och särskilt igår då Emma var iklädd prickig (Karins favoritmönster) tröja och rosa napp. Karin hälsade Emma med klappar, en puss och en kram. Emma gjorde det enda rätta, och kramade tillbaka. Jisses vad söta de var.

För övrigt så övar Lilla K fortfarande på att sitta, och klarar några sekunder när humöret är det rätta. Något som försvårat dagens sittövningar är att hon har blivit så intresserad av sina fötter, och lätt tippar framåt i sin iver att fånga dem. Idag hade hon dessutom prickiga (återigen: Ks favoritmönster) strumpor, vilket gjorde att hon drogs som en magnet mot golvet.

Edor når toppen

Idag efter dagis sprang Edor bort till klätterställningen igen, och den här gången vågade han utan problem klättra hela vägen upp. Och sedan kunde han klättra ner också, helt utan hjälp. Fast jag stod så klart bakom honom och vaktade, för jag vet hur lätt han trillar ner från olika saker. Jag är inte sugen på ytterligare en tur till akuten, efter händelsen i tisdags då han hoppade ner från soffan i ett försök att imponera på Karin. Han landade snett på foten och haltar lätt än. För er som undrar, så blev Karin väldigt imponerad, som alltid när Edor spexar för henne. 

Trötta och förkylda

Två bilder får illustrera dagen, då energi och inspiration inte riktigt finns för att skriva något längre inlägg. Det tar onekligen på krafterna att ta hand om två små barn, som båda helst vill ha 100% av ens uppmärksamhet hela dagen. Det minsta barnet är förkylt och vill helst bli buret hela tiden, annars gallskriker hon. Det stora barnet är också förkylt och vill helst somna i soffan före middagen, något som till varje pris måste undvikas för att han sedan inte ska var uppe halva natten. Bild ett visar att Karin fortsätter att öva på att sitta själv. Bild två visar hur Edor knådar den lila "play-doh"-leran som vi tillverkade på eftermiddagen. Vi ska göra mer imorgon!

Titta, hon sitter!

I förrgår såg jag något som jag inte riktigt trodde på. Jag hade höjt upp ryggstödet i vagnen lite, så att K halvsatt upp. Helt plötsligt satte hon sig rakt upp och ramlade sedan bakåt igen. Jag trodde att vagnen måste ha guppat till, eller att jag hade sett i syne. Men igår när hon satt bakåtlutad i mitt eller Davids knä, aktiverade hon sina magmuskler och drog sig upp till sittande flera gånger. Hon föll bakåt igen efter en halv sekund, men vi var ändå imponerade av vår lilla stora, starka tjej. Så idag hände detta:

Lilla K tyckte att det verkade vara så enormt spännande på lekplatsen, att hon kände att hon ville sitta upp för att kunna kika ut ur vagnen lite bättre och se vad storebrorsan och de andra stora barnen gjorde. Som synes stöder hon sig lite mot ena kanten på vagnen, men hon satt så där i minst ett par minuter innan hon tippade framåt. Stark lillbrud!

Lilla Karin, som är så stor och stark

Bröstmjölk ger starka ben!

Gräsänka

Har precis överlevt första dagen av tre som gräsänka. David är i Stockholm. Det har varit en intensiv men trevlig dag. Fast det är kanske för tidigt att ropa hej redan nu, när klockan bara är halv åtta. Men båda barnen sover i alla fall. Edor har haft lite feber och varit snorig och hostig idag. Tillräckligt sjuk för att stanna hemma från dagis, men inte tillräckligt sjuk för att ta det lugnt mer än i sällsynta, korta stunder.

Vi har varit ute mycket, både på lekplats och på innergården. Karin gillar att ligga ute i öppen vagn, eller på en filt på gräset och känna vinden fläkta och se löven i träden röra sig. Edor gillar att det är så soligt att man måste ha solbrillor på sig.

Utvecklingssprång

Det är fantastiskt att se vilka utvecklingssprång vår lilla Karinkaramell tar emellanåt. Samma dag som hon vände sig förra veckan, så lärde hon sig också att greppa någonting med båda händerna och föra det till munnen för att utforska smaken och konsistensen. Två så stora händelser på samma dag gjorde att Lilla K växte något enormt. David brukar vid sådana tillfällen säga att han kommer hem till en annan bebis än den han lämnade på morgonen. Idag var också en sådan dag. Lilla K hittade några nya muskler i kroppen, och kan numera plötsligt stå upp käpprätt när man håller henne i händerna. Hon lyfter också huvudet och nacken på ett helt nytt sätt när man bär henne. Samtidigt har hennes babblande tal blivit mer nyanserat och melodiskt. Hon har testat nya ljud och tonarter hela dagen, och låter mycket nöjd med resultatet. En riktig liten pratkvarn har hon blivit. Hon är frikostigare än någonsin med de där oemotståndliga leendena som gör att man avbryter allt annat för att pussa på henne.

För övrigt så har sommarvärmen äntligen kommit till Malmö. Vi träffade Edors dagiskompis David, hans mamma Helena och lillasyster Emma på deras bakgård. Killarna åkte fräsig träcykel ("motorcykel") medan vi andra satt på en filt i gräset och försökte undvika solsting medelst solhatt.

Långhelg i Göteborg

Kristi Himmelsfärd med tillhörande klämdag spenderades hos Bergstrands i Göteborg. Morfar Robert var också på plats. Kusinerna Iris och Edor hade längtat efter att få träffa varandra igen. Som vanligt började de leka och stoja sekunder efter att de träffat varandra igen. De leker glatt och högljutt, till Lilla K:s glädje och fascination. Hennes huvud for fram och tillbaka när hon ivrigt följde deras lekar och framfart. Den som höll i henne kunde tydligt känna hur hela hennes kropp slet och drog åt Iris och Edors håll. Jisses, vad mycket hon kommer lära sig av de där två.

Långhelgen var mycket trevlig och och full av mysiga och roliga aktiviteter. På fredagen gjorde vi ett besök på spännande Universeum där vi fick se hajar, fiskar och ganska läskiga dinosaurier. Lördagen bjöd på en båttur till Brännö, där vi hann med en picknick och ett besök på ett café med handfallen personal men med gott kaffe. Undertecknad uppskattade också att få smaka en av Martins 30-årspresenter: ett Amaronevin som passade bra ihop med sötpotatisgrytan med linser och marinerade quornfiléer som jag lagade till middag.

Vändning

Igår hade jag lagt Karinkaramellen på rygg i spjälsängen i köket medan jag lagade mat. Jag hörde hur hon stånkade, ropade och tog i, men trodde att hon bara pratade extra intensivt med sin kompis Fjärilen. När jag vände mig förstod jag dock att ljuden berodde på att hon hade jobbat stenhårt och vänt sig från rygg till mage! Idag fick jag se händelsen med egna ögon. Lilla K vände sig efter många minuters stönande, stånkande och argsint grymtande till slut från rygg till mage. Hon låg på en matta på golvet, och precis som igår var det en brottningsmatch med en kudde som triggade igång henne.

Tre månader

Idag har vi varit på tremånaderskontroll hos BVC-tanten Katarina. Karin har växt och blivit 63,1 cm lång, vilket placerar henne på kurvan som ligger över medelkurvan när det gäller längd. Hon vägde 7130 g, vilket är ungefär 1,5 kurva över medelkurvan för vikt. Jag har med andra ord närt en go liten tjockis vid min barm! 

Lilla K vaccinerades samtidigt, och fick en spruta i varje lår. Hon blev så klart ledsen. När hon lugnat ned sig lite tittade hon strängt på Katarina och sade några ord som lät mycket anklagande. Stackars Katarina, som är så snäll. Hon har nog fått en hel del ilska från nyvaccinerade bebisar riktad mot sig i sin dar.

Ute i solen

Båda barnen sover för natten, och vad passar jag på att göra då? Jo, jag sitter och tittar på kort på dem, trots att vi varit lediga och umgåtts hela dagen. Men de är ju så fina! Vi har haft några fantastiskt vackra dagar den senaste veckan, med sol och hopp om sommar. Edor tog av någon anledning fram pulkan, men han har ju emellanåt lite problem med att hålla isär säsongerna. Går till dagis i tomteluva fast det är påsk, för att nämna ett exempel.

Kusinbesök

Här har det varit fullt hus i några dagar. Trevliga Bergstrands har varit på besök. Edor och Iris har lekt som aldrig förr, och ibland har lillkusin K haft turen att få vara med på ett hörn. Mest har det handlat om att de har gett henne nappen, visat henne leksaker eller gosat med henne en stund. Karin verkar, som vi andra i familjen Jonsson-Hansson, tycka att Bergstrands är ett roligt gäng. Hon har trivts med att hänga med och sitta i knät hos en av oss. Restaurangbesöket på konsthallens restaurang Smak gillade hon. Då satt hon i knät hos mig och David och konverserade med övriga runt bordet med glada utrop och viftande armar.

Farligt rörlig bebis

Karin övar som bara den på att vända sig. Hon har lyckats ta sig från magläge till ryggläge några gånger, i alla fall om man ska tro David och Helena. Själv har jag inte haft turen att se det. Hon kan även lägga sig på sidan från ryggläge, men själva vändningen till magläge har hon inte klarat ännu. Dock är vi nu livrädda för att lägga henne ensam på skötbordet, för när som helst skulle hon kunna sprattla sig ner därifrån. Hon går upp i brygga och skjuter ifrån med fötterna. Vi vill inte vara med om ytterligare en olycka för Lilla K, efter förra veckans fall ur vagnen. Förra veckan gick ju allt väldigt bra. Det var nog mer en glidning ut vagnen än ett fall, men svårt att se eftersom regnskyddet gjorde att jag inte kunde se riktigt vad som hände. Samma regnskydd fångade antagligen upp henne till viss del. Men skrek i högan sky gjorde hon, för rädd blev hon. Och det blev jag och Edor också. Det blev en sväng till akuten för att kolla så att allt var bra, och det sade doktorn att det var.

Kan det verkligen vara...

Kan det verkligen vara dags för tänder redan? I så fall brås Lilla K på sin morfar, som fick tänder vid två månaders ålder. Vi kan känna dem under tandköttet i underkäken, och hon gnager ständigt på sina händer. Vi blir snart varse.

Karin snackar på

Lilla K blir mer och mer pratglad. Så här låter hon när hon pratar med elefantvykortet som vi satt upp bredvid skötbordet. 

 

Att Karin  är en social liten tjej förstod vi tidigt. Hon gillar att vara med där det händer något, att träffa människor och att "prata". Att följa med och lämna och hämta storebror på förskolan tycker hon är toppen. Dock får han bara gå där varannan dag nu för tiden, så de dagar han är ledig går vi i stället till öppna förskolan och lattjar. Lilla K kan inte göra så mycket mer än att storögt titta på vad Edor och alla andra barn gör, men det trivs hon alldeles utmärkt med. Jo, en sak är hon mycket bra på, och det är att visa åt vilket håll hon vill. Vill hon att någon ska hålla i henne så, så viftar, drar och strävar hon med hela kroppen åt det hållet. Igår fick jag lämna över henne till en av de snälla tanterna som jobbar på förskolan, för Karin vill hälsa på damen och slå sig i slang med henne en stund. 

Vad är det med örebroluften?

Det måste vara något med örebroluften som är särdeles bra för bebisars utveckling. Det märkte vi redan när Edor var liten. Efter bara ett par dagar i Örebro hade han tagit ett rejält utvecklingssprång. Med Karin är det precis samma sak. Hon har börjat kommunicera mycket mer, och det sker med viftningar, ansiktsuttryck, leenden och diverse utrop. Hon tycks dessutom ha växt ett par centimeter både på längden och bredden sedan vi kom hit. Kläder som hon kunde ha förra veckan passar inte längre.

Det är som alltid väldigt trevligt att hälsa på i Örebro. Dagarna är intensiva, och för lilla K kan det stundtals bli lite väl intensivt med alla nya ansikten och miljöer. Häromdagen följde hon med mig på fik på kvällen, och tyckte inte alls det var kul. Hon var inte intresserad av sällskapet, utan ville bara gömma sig med ansiktet mot min hals. Men när vi sedan kom tillbaka till lägenheten och träffade favoriten morfar visade hon tydligt hur glad hon blev av att se ett bekant ansikte. Hon viftade glatt, log brett och hojtade mot morfar. Som tur var är morfar inte svårflörtad, så Karin fick självklart mysa i hans famn.

Den fantastiskt roliga blubbleken

Så här kan vi hålla på länge.

Lilla Ks favoritsyssla

Det bästa som finns är enligt lilla K att bli runtburen på det här viset. 

Glad påsk!

Glad påsk önskar påskprinsessan Karinkaramell och hennes påskkärring till mamma.  Nej, det blev inga ägg för Karins del idag, men väl för mig och morfar, som käkat påskbuffé på Stadsträdgårdens restaurang och löjrom och påskpraliner på hemmaplan.

Humor på hög nivå

Så här gott skrattar lilla K när jag säger lustigheter som t ex "tut-tut" eller "blubb-blubb". Det där leendet får ju en morsa att överväga karriärbyte till komiker.

Vilda killar

 
Gårdagen var solig och vårlig, om än något kort (vi ställde ju om klockan och förlorade en hel timme).   Vi träffade Love och hans föräldrar Jessica och Patrik på Lugnets lekplats. Flera har påpekat att Lugnet är ett missvisande namn, och jag är benägen att hålla med. Den borde heta Vilda busungarnas lekplats eller möjligtvis Knivmördarnas lekplats, med tanke på vad som skett i området.

Karin sov sig igenom utevistelsen, men visade sig annars från sin bästa sida igår. David och jag konstaterade att något skett med henne under det senaste dygnet. Nacken har blivit starkare på nolltid, blicken klarare och armrörelserna mer pricksäkra. Hon pratar också mer med oss, och ler frikostigare. Snart kanske vi kan lyckas fånga det där fina leendet på en skarp bild!

Ni som tycker att Karins kinder är runda...

...vad skulle ni då kalla hennes lår?