Det måste vara något med örebroluften som är särdeles bra för bebisars utveckling. Det märkte vi redan när Edor var liten. Efter bara ett par dagar i Örebro hade han tagit ett rejält utvecklingssprång. Med Karin är det precis samma sak. Hon har börjat kommunicera mycket mer, och det sker med viftningar, ansiktsuttryck, leenden och diverse utrop. Hon tycks dessutom ha växt ett par centimeter både på längden och bredden sedan vi kom hit. Kläder som hon kunde ha förra veckan passar inte längre.
Det är som alltid väldigt trevligt att hälsa på i Örebro. Dagarna är intensiva, och för lilla K kan det stundtals bli lite väl intensivt med alla nya ansikten och miljöer. Häromdagen följde hon med mig på fik på kvällen, och tyckte inte alls det var kul. Hon var inte intresserad av sällskapet, utan ville bara gömma sig med ansiktet mot min hals. Men när vi sedan kom tillbaka till lägenheten och träffade favoriten morfar visade hon tydligt hur glad hon blev av att se ett bekant ansikte. Hon viftade glatt, log brett och hojtade mot morfar. Som tur var är morfar inte svårflörtad, så Karin fick självklart mysa i hans famn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar