Kusinbesök

Här har det varit fullt hus i några dagar. Trevliga Bergstrands har varit på besök. Edor och Iris har lekt som aldrig förr, och ibland har lillkusin K haft turen att få vara med på ett hörn. Mest har det handlat om att de har gett henne nappen, visat henne leksaker eller gosat med henne en stund. Karin verkar, som vi andra i familjen Jonsson-Hansson, tycka att Bergstrands är ett roligt gäng. Hon har trivts med att hänga med och sitta i knät hos en av oss. Restaurangbesöket på konsthallens restaurang Smak gillade hon. Då satt hon i knät hos mig och David och konverserade med övriga runt bordet med glada utrop och viftande armar.

Farligt rörlig bebis

Karin övar som bara den på att vända sig. Hon har lyckats ta sig från magläge till ryggläge några gånger, i alla fall om man ska tro David och Helena. Själv har jag inte haft turen att se det. Hon kan även lägga sig på sidan från ryggläge, men själva vändningen till magläge har hon inte klarat ännu. Dock är vi nu livrädda för att lägga henne ensam på skötbordet, för när som helst skulle hon kunna sprattla sig ner därifrån. Hon går upp i brygga och skjuter ifrån med fötterna. Vi vill inte vara med om ytterligare en olycka för Lilla K, efter förra veckans fall ur vagnen. Förra veckan gick ju allt väldigt bra. Det var nog mer en glidning ut vagnen än ett fall, men svårt att se eftersom regnskyddet gjorde att jag inte kunde se riktigt vad som hände. Samma regnskydd fångade antagligen upp henne till viss del. Men skrek i högan sky gjorde hon, för rädd blev hon. Och det blev jag och Edor också. Det blev en sväng till akuten för att kolla så att allt var bra, och det sade doktorn att det var.

Kan det verkligen vara...

Kan det verkligen vara dags för tänder redan? I så fall brås Lilla K på sin morfar, som fick tänder vid två månaders ålder. Vi kan känna dem under tandköttet i underkäken, och hon gnager ständigt på sina händer. Vi blir snart varse.

Karin snackar på

Lilla K blir mer och mer pratglad. Så här låter hon när hon pratar med elefantvykortet som vi satt upp bredvid skötbordet. 

 

Att Karin  är en social liten tjej förstod vi tidigt. Hon gillar att vara med där det händer något, att träffa människor och att "prata". Att följa med och lämna och hämta storebror på förskolan tycker hon är toppen. Dock får han bara gå där varannan dag nu för tiden, så de dagar han är ledig går vi i stället till öppna förskolan och lattjar. Lilla K kan inte göra så mycket mer än att storögt titta på vad Edor och alla andra barn gör, men det trivs hon alldeles utmärkt med. Jo, en sak är hon mycket bra på, och det är att visa åt vilket håll hon vill. Vill hon att någon ska hålla i henne så, så viftar, drar och strävar hon med hela kroppen åt det hållet. Igår fick jag lämna över henne till en av de snälla tanterna som jobbar på förskolan, för Karin vill hälsa på damen och slå sig i slang med henne en stund. 

Vad är det med örebroluften?

Det måste vara något med örebroluften som är särdeles bra för bebisars utveckling. Det märkte vi redan när Edor var liten. Efter bara ett par dagar i Örebro hade han tagit ett rejält utvecklingssprång. Med Karin är det precis samma sak. Hon har börjat kommunicera mycket mer, och det sker med viftningar, ansiktsuttryck, leenden och diverse utrop. Hon tycks dessutom ha växt ett par centimeter både på längden och bredden sedan vi kom hit. Kläder som hon kunde ha förra veckan passar inte längre.

Det är som alltid väldigt trevligt att hälsa på i Örebro. Dagarna är intensiva, och för lilla K kan det stundtals bli lite väl intensivt med alla nya ansikten och miljöer. Häromdagen följde hon med mig på fik på kvällen, och tyckte inte alls det var kul. Hon var inte intresserad av sällskapet, utan ville bara gömma sig med ansiktet mot min hals. Men när vi sedan kom tillbaka till lägenheten och träffade favoriten morfar visade hon tydligt hur glad hon blev av att se ett bekant ansikte. Hon viftade glatt, log brett och hojtade mot morfar. Som tur var är morfar inte svårflörtad, så Karin fick självklart mysa i hans famn.

Den fantastiskt roliga blubbleken

Så här kan vi hålla på länge.

Lilla Ks favoritsyssla

Det bästa som finns är enligt lilla K att bli runtburen på det här viset. 

Glad påsk!

Glad påsk önskar påskprinsessan Karinkaramell och hennes påskkärring till mamma.  Nej, det blev inga ägg för Karins del idag, men väl för mig och morfar, som käkat påskbuffé på Stadsträdgårdens restaurang och löjrom och påskpraliner på hemmaplan.