Oj. Dagarna flyger!

Aj då. Det här med att skriva varje dag har liksom gått åt skogen. Har ännu inte någon rutin på det hela, men tänker mig att den kommer inom det absolut snaraste.

Bilden ljuger lite. Karin Hansson är inte nämnvärt intresserad av nappen. Dock uppmuntrar jag till den då det underlättar för mig att vara med henne. Utan napp har jag färre trösthjälpmedel. Nu får hon bara napp när den verkligen behövs, i och för sig. Det tar dock inte lång stund innan hon spottat ut den, men den skänker tröst emellanåt. Åt både fadern och dottern. Med storebrodern gick det verkligen bra att sluta med napp. Knappt någon protest. Karin har visat tydliga tendenser till att vilja suga på tummen, och står valet mellan napp och tumme, ja, då är ju valet enkelt. Förutsatt om vi nu alls kan påverka det hela.

Karin är idag två veckor gammal och växer så det nära på knakar. Hon har precis tagit sig över fyrakilosgränsen och det enbart med sin mors hjälp. Fantastiskt bra. Hon har redan fått bada för första gången och jösses vad hon verkade gilla det.

Det fungerar ganska bra syskonen Hansson emellan, även om man kan märka att Edor reagerar på att inte längre ensam vara universums mitt. Han har redan fullt ut inkluderat henne i familjen, så när han pratar om mamma och pappa nämns Karin i samma mening. Han är väldigt mjuk och försiktig med sin syster så länge han kommer ihåg att vara det och man märker att han bryr sig mycket om hennes väl och ve. Idag sa Edor spontant till Karin att "lillasyster, jag älskar dig". En pappas lilla hjärta kan ju inte göra annat än smälta.

Bilden nedan är lite ett bevis på tidsramarna kring hela förlossningen. Lägg gärna märke till ankomsttiden. Ankomsttiden för Karin var 04.44.

Bebisbubbla!

Gissa om vi befinner oss i en småbebisbubbla! Och två av många fördelar med den bubblan som andragångsförälder är att man dels får uppleva att Karins små söthetsrekord slås hela tiden, dels påminnas om Edors alla söthetsrekord och känna hur de blir plötsligt verkliga på nytt.

Idag är Karin är hela sju dagar gammal och vi hade besök hos samma BVC-sköterska som Edor hade, Katarina. Henne gillar vi skarpt. Hon säkerställde idag att Karin följer sin kurva fint, att hon tycks vara ett ytterst välartat flickebarn. Dessvärre verkar hon ha en liten släng av gulsot, och vi fick samma ordination mot åkomman som Edor fick, det vill säga, att hon ska ligga i bada i solljus. En direkt komplicerad ordination då februarisolen lyser med sin frånvaro och det aningens mer gråa Sverige visar upp sig i all sin prakt. Tycks det inte gå över kommer vi dock propsa på att hon får sola gulsotssoliariet som finns på bb. Vi försökte med det redan idag, men tydligen krävs remiss från läkare och han var lika frånvarande som solen. Vi får se vart det slutar.

Redan i förlossningssalen såg vi första antydan till ett leende. Det har såklart föranlett oss att tro att Karin är en flicka med en stor dos humor och ett glatt humör. Hittills vill jag hävda att hon verkligen bevisat att första intrycket stämmer då hon knappt gråter och ligger och ler och småfnissar tämligen frekvent. Idag, på sjudagarsdagen, lyckades jag äntligen fånga leendet på bild. Ett leende som får en pappas lilla hjärta att smälta. Vackra unge.

Karin Hansson

Dagens fokus

Gos

Den 7 februari 2012

Jag som nattsuddare lyckades aldrig komma i säng. Strax efter midnatt kom Maria upptraskande med en känsla av att det kanske var dags. Inte på det här explosionsartade sättet, utan på Mariasättet. Mariasättet innebär att hon hade lite på känn att det var på gång. Maria får själv beskriva det, om hon känner för det, men faschinerande minst sagt, hur hon med nästan en axelryckning menade att det kanske var dags att föda. Dyktekniken måste nog vara ett verkligt vinnande koncept, för hela förvärksarbetet skötte hon även denna gång i soffan, utan nån form av indikation att det var särskilt jobbigt.

Strax efter halv fyra på morgonen hoppade vi in i bilen och stack i väg. Efter lite administrativ cirkus konstaterade barnmorskan att Maria var öppen med 8 centimeter och att det verkligen snart var dags för Karin att komma ut. Bilden nedan tog jag klockan 04.29. Barnmorskan hade lämnat rummet, och Maria kilade kvickt iväg in på toaletten för att pinka lite.

Bilden nedan är tagen klockan 04.56. Då hade Karin funnits i 12 minuter.


Här snackar vi nollmarginaler. Maria är således nästan värd att studera när det gäller barnafödsel, för jösses vilken kvinna.

Vi fick sedan veta att strax efter vi kommit in till kvinnokliniken så stängde förlossningen. Inte långt därefter stängde samtliga förlossningar i hela Skåne. Lite lustigt, då jag inte kan tänka mig att kvinnorna med förlossningsvärkar stängde. Hade inte vi kommit in när vi gjorde, då vet ingen var Karin skulle fötts. Denna gång föddes hon i samma förlossningsrum som Edor, det vill säga, rum 9 på kvinnokliniken i Malmö. Fränt.

En rund liten en

En bollformad Karin Hansson

Plötsligt har vi barn överallt. Inte helt utan förvarning har vi två små barn och är numera en familj bestående av fyra människor. Fyra personer är inte någon liten grupp man bara viftar bort lite hipp som happ. Fyra personer är att räkna med. Barnens morfar är på besök och sover i Edors lilla rum vilket innebär att vi har två småkottar i sängen. När man går förbi hajar man till över att det liv och rörelse i praktiskt taget alla hörn av sängen. Fränt som sjutton, om du frågar mig.

Karin Kerstin Sigbritt Jonsson Hansson

Bloggens huvudperson, Karin Kerstin Sigbritt

En kort presentation är väl på sin plats. Den blir fantastiskt kort, då Karin är helt ny. Så pass ny att jag inte ens känt henne i 72 timmar. Hon är liten, verkligen miniliten. Med sina 49 stolta centimeter är hon den kortaste jag känner. Hon väger inte heller särskilt mycket, hon är lätthanterad och går bära med sig överallt. Hon visar tydliga tendenser på stort goskonto. Hon gillar kramar och värmen som uppstår när man gosar. Hon gillar inte alls kyla. Tar man av blöjan och kläderna, då lär man sig att det sannolikt finns en tämligen kraftfull stämma också. Hon är stark. Så stark att hon som en dryga 60-timmars lyfter på huvudet och gör oss osäkra på huruvida hon går lämna eller ej på grund av den sannolikt snurr-risken. Hon har en fullt godkänd aptit och iakttar omvärlden med stor nyfikenhet.

Tanken med denna blogg är att följa Karins dagar och gissningsvis kommer även Edors dagar halka med lite.