K fyller år!

Vår lilla K har blivit stor! Idag fyller den rara, fina, roliga och trevliga Karin Kerstin Sigbritt Hansson Jonsson ett år. Världens gosigaste tjej kom till oss för precis ett år sedan. 

Dagen inleddes med att Karin fick ett paket vid frukostbordet. Paketet hade valts ut av Edor, och innehöll en vit buss som hon blev mycket glad för. Paket från mig och David kommer hon få på lördag. Vi ska köpa en säng till husets dockor. Det är nog bara i år som vi kommer undan med att inte ha födelsedagspaketet inhandlat och klart på hennes födelsedag. Nästa år kommer åtminstone Edor att protestera vilt om vi inte sköter oss. Tårtan spar vi också tills på lördag. Det blir bebisvänlig tårta med botten av dadlar, havre och mullbär, med grädde och bär på. Idag festade vi i stället på smoothieglass av frysta bär, banan, yoghurt och kesella som mixas. Även den innehöll vår nya favorit torkade mullbär.

Mamman i familjen har sedan i fredags återgått till att vara yrkesarbetande på heltid, och pappa D är således den som fått axla rollen som förste snortorkare och blöjbytare. Många bilder på våra fina barn har jag hunnit få skickade till telefonen på dagtid. Lite avundsjuk blir jag på David, som får umgås med dem hela dagarna. Samtidigt ska jag inte sticka under stol med att det är rätt skönt att kunna dricka en kopp kaffe utan att samtidigt torka utspillt vatten, mata ett barn, snyta ett annat och bli dragen i håret.

Karin 10 månader

Vår lilla Karin är nu en stor tjej på 10 månader som obehindrat promenerar omkring i lägenheten. Hon är imponerande stark och kånkar gärna på tunga saker och flyttar möbler.  Favoritprylen är just nu ett piano med en massa olika slags komp. Särskilt kul är att trycka på "demo all", och få ett potpurri av diverse blippiga låtar. Då dansar (läs: gungar och vickar på kroppen) K glatt i takt med musiken.

I förrgår var det dags för kontroll på BVC. Eftersom det var Lucia klädde jag ut båda barnen till urgulliga pepparkakor. Sköterskan och doktorn var mäkta imponerade av att en 10-månaders kunde gå så stadigt. Kontrollpunkterna, som bland annat bestod i att plocka saker med pincettgrepp och slå två klossar mot varandra klarade hon så klart galant.

På bilden ses K äta snö. Det är ju sådant man också måste testa. Storebror E har även han tagit flertalet tuggor av den vita nymodigheten. Förra vintern, när han sist hade chansen, smälte den ju bort så fort. I år ligger den kvar, så pulkan används flitigt. Edor drar gärna sin lillasyster i pulkan. Hon uppskattar det oftast, men inte när han kör igenom buskage.

Mycket händer, och tänder

Efter att båda barnen haft vattkoppor efter varandra i totalt tre veckor, har vi nu tagit oss igenom ytterligare en sjukdomsvecka. Den här gången drabbades Edor av feber och ont i magen, och Karin har sovit riktigt dåligt och ofta vaknat och varit ledsen. Till råga på allt åkte David till Norge i tre dagar, så jag fick hantera det värsta själv. Riktigt jobbigt var det när jag gick mellan två ledsna barn en hel natt och inte fick ihop mer än två-tre timmars sömn. Men söta och rara var de ändå, se bara på bilden ovan.

För några dagar sedan sade Edor att Karin minsann hade fått två tänder i nederkäken, för det hade han sett. Jag fick dock inte lov att varken titta eller känna i hennes mun förrän igår. Mycket riktigt, där satt inte bara två, utan tre små vassa gaddar. Två där nere och en där uppe. Äntligen, utropar alla i familjen, för dessa tänder har vi väntat på länge.

Promenerandet har lossnat riktigt för Karin den här veckan. Hon har varit lite försiktig under en period, som om hon insett att hon faktiskt inte kunnat gå på riktigt och blivit lite rädd för att trilla. Men nu spatserar hon morskt över golvet utan att ramla särskilt ofta.

Idag var hela familjen på familjejympa på Friskis & Svettis. I alla fall halva passet, sedan var Edor uttråkad och Karin uttröttad. Karin var väldigt entusiastisk till jympan, och dansade, gick och "sprang" med händerna i mina. Edor var mindre entusiastisk och tillbringade för andra veckan i rad en stor del av tiden liggandes på golvet. Han är väl inte riktigt frisk än, stackarn.

K snackar

 

Vår lilla brud har börjat säga små ord. Det första ordet var Hej (uttalat hääääi) för ungefär en månad sedan.  Det följdes ganska snart av tittut, som i början lät tättä, och nu låter tettuu. Sedan någon vecka tillbaka kan hon säga titta och tack tack (tata), och bara de senaste dagarna har hon tydligt sagt mamma, pappa och lampa (låter ungefär som abba) direkt riktat till just de företeelserna. Första gången hon utan tvekan kallade mig mamma var när hon för ett par dagar sedan vaknade sent på kvällen och var ledsen. Pappa David försökte trösta henne, men lilla K vrålade högre och högre maaamaaa tills jag kände mig nödgat att gå dit. När jag tog henne i min famn bytte hon tonläge och sade, fortfarande upprörd men med mildare stämma, maaamaaa till mig. Det var det vackraste jag någonsin hört.

K går! Lite, i alla fall.

Igår tog den tuffa K ett steg! Det finns på film, men tyvärr lyckas jag inte publicera filmer på den här bloggen. Idag dubblerade hon bravuren och tog två steg! Kanske blir det hela tre steg imorgon, och då kan man väl kalla det för att gå? Jag har ju tidigare gissat att hon skulle gå när hon var 8 månader och 3 veckor. Idag är hon exakt 8 månader och två veckor, så gissningen kan nog stämma.

För övrigt har vi vattkoppor i huset. De flesta på Edors förskola har drabbats, och nu även han. Stackarn är alldeles prickig, trött, stundom febrig och nu på kvällen började kopporna att klia lite. Vi behandlar med kylbalsam, som lindrar. Vi hoppas att lilla K ska komma lindrigt undan. Hon har lite feber nu, men ännu inga utslag.

K kan stå!

Nu kan lilla K stå! I alla fall i några sekunder., och när hon själv inte är riktigt medveten om det. Igår på öppna förskolan var hon vid två tillfällen så koncentrerad på en leksak som hon höll i ena handen, att hon släppte greppet om den okända pappan hon höll i den andra, och stod helt stilla utan stöd i minst fem sekunder Jag blev väldigt imponerad och ropade åt Edor att titta. Han var nog inte lika impad, men tittade pliktskyldigt och nickade. 

På bilden är K lite svullen om både näsan och läppen. Hon vaknade i smyg och  bestämde sig för att klättra ur sängen helt utan hjälp. Ingen bra idé, för hon föll illa på ansiktet.

K står och faller.

Idag blev det dags för K att ikläs Edors gamla inomhushjälm. Hon drar sig upp till stående med blixtens hastighet och förvånansvärd smidighet, klarar fint att stå en stund med bara en hand som stöd, men saknar balans och omdöme nog att inse att hon ännu inte kan släppa båda händerna, vilket resulterat i ett fall på bakhuvudet och många tårar. Jag minns tydligt när Edor var i samma utvecklingsfas, och hur han gav mig otaliga hjärtsnörp med att ställa sig upp vingligt överallt och sedan falla platt. Så nu är hjälmen obligatorisk. Tyvärr vet K redan hur man tar av den, men ibland glömmer hon bort den och låter den sitta på en stund. Önskar hon kunde tycka den var frän att ha på, precis som Edor tycker om den "motorcykelhjälm" han har när han cyklar på bakgården. Hon härmar ju honom när det gäller mycket annat, som t ex skrikljud, köra med bilar på golvet och blåsa i den för vuxenöron vedervärdigt ljudande pumpslangen som dräller runt här hemma, för att nämna några exempel.

Säkert kan jag sälja bebishjälmen på Blocket så snart K har blivit mer stabil. Jag verkar kunna sälja  vad som helst på Blocket, i alla fall om det är småbarnsrelaterat. I fredags sålde jag en bebisvåg, ett babygym och en ful babysitter. Igår sålde jag en gåstol och idag en halvtaskig bärsele. Kaaaching!

När ska vi gissa på att Lilla K tar sina första steg, då? Edor var 9,5 månader gammal. Jag tror inte att K nöjer sig med att ta sig fram krypande så länge, utan gissar på 8 månader och 3 veckor. Några andra bud?