K står och faller.

Idag blev det dags för K att ikläs Edors gamla inomhushjälm. Hon drar sig upp till stående med blixtens hastighet och förvånansvärd smidighet, klarar fint att stå en stund med bara en hand som stöd, men saknar balans och omdöme nog att inse att hon ännu inte kan släppa båda händerna, vilket resulterat i ett fall på bakhuvudet och många tårar. Jag minns tydligt när Edor var i samma utvecklingsfas, och hur han gav mig otaliga hjärtsnörp med att ställa sig upp vingligt överallt och sedan falla platt. Så nu är hjälmen obligatorisk. Tyvärr vet K redan hur man tar av den, men ibland glömmer hon bort den och låter den sitta på en stund. Önskar hon kunde tycka den var frän att ha på, precis som Edor tycker om den "motorcykelhjälm" han har när han cyklar på bakgården. Hon härmar ju honom när det gäller mycket annat, som t ex skrikljud, köra med bilar på golvet och blåsa i den för vuxenöron vedervärdigt ljudande pumpslangen som dräller runt här hemma, för att nämna några exempel.

Säkert kan jag sälja bebishjälmen på Blocket så snart K har blivit mer stabil. Jag verkar kunna sälja  vad som helst på Blocket, i alla fall om det är småbarnsrelaterat. I fredags sålde jag en bebisvåg, ett babygym och en ful babysitter. Igår sålde jag en gåstol och idag en halvtaskig bärsele. Kaaaching!

När ska vi gissa på att Lilla K tar sina första steg, då? Edor var 9,5 månader gammal. Jag tror inte att K nöjer sig med att ta sig fram krypande så länge, utan gissar på 8 månader och 3 veckor. Några andra bud?

Det ryktas...

att Lilla K har krupit fyra till fem steg idag! Jag har inte sett det med egna ögon, men jag får väl tro på det. Även om K:s far har en tendens att uppförstora sina barns bedrifter.

7 månader

 

Idag blir vår fina Lilla K sju månader gammal. Stark och rörlig har hon blivit. Vi hade trott att hon skulle lära sig krypa idag, eftersom hon övat väldigt intensivt på det. Och visst, två krypsteg följt av ett litet skutt som blir ett magplask framåt kan hon ta, men det räknas väl inte riktigt som äkta kryp. Kanske kommer hon skippa det där med att krypa, och i stället resa sig upp och gå snart. Viljan finns onekligen där. I förrgår ställde hon sig upp mot en leksakslåda, släppte taget om den och drattade bakåt på ändan. Hon vill gärna hålla våra händer, dra sig upp till stående och öva på att promenera. Ofta är det svårt att sätta ned henne på golvet, för benen är spikraka, spjärnar emot och bara ska stå upp. Det blir väl för mig att leta rätt på Edors gamla störtkruka snart.